Det känns som att jag har haft en mycket tydlig/synlig process. Jag har liksom varit fullt medveten om undersöka-prova-göra-stegen på ett annat sätt än förut. Istället för att köra fast i tankarna har jag analyserat platsen på olika sätt och använt olika material och tekniker när jag arbetat, vilket hela tiden lett mig till nya idéer.
Detta med att "bara göra" saker och prova för att väcka nya tankar har jag haft svårt för. Jag har alltid tvivlat innan jag provat, vilket hindrat mig. Denna gång kände jag verkligen att det fungerade att bara chansa och inte se det som en så big deal om det inte fungerar, eller rättare sagt, inte se det som att det kan misslyckas eftersom man alltid får ut något av sina erfarenheter. När jag tidigare kört fast har jag haft större svårigheter med att komma vidare, då jag inte har vågat arbeta så pass "tankelöst". Jag har funderat för mycket, vilket fått mig att censurera eller undervärdera det lilla idé-stoff som dykt upp, istället för att bara prova.
Genom att både undersöka platsen historiskt sett, och kolla upp de framtida planerna för platsen fick jag viss uppfattning om olika uppfattningar kring hur den bör utformas och vilka funktioner den har, och saknar i andras ögon, vilket har påverkat mina tankar och fött idéer. Även forskning kring cirkelns betydelse för gemenskap, andlighet och som symbol har lett mig in på nya tankespår.
Mina idéer har förändrats under hela projektets gång, och jag har accepterat det, vilket känns bra! Jag har verkligen märkt att det händer bra saker, bara man vågar göra det som faller en in, utan att tvivla.
2. Vad är du mindre nöjd med i ditt projekt?
För det första känner jag att jag kanske fastnade lite för mycket vid yin och yang - symbolen. Hade jag släppt loss lite mer och inte varit rädd för att sakna något stabilt att utgå från, så hade jag helt släppt yin och yang, iaf för ett tag, för att se klarare vad det fanns för alternativ. Kanske var jag rädd att inga andra alternativ skulle dyka upp, vilket ledde till att jag inte vågade prova.
För det andra gjorde medvetenheten kring hur undersökandet och provandet väckt nya tankar hos mig, att jag var mycket mån om att visa upp processen på redovisningen. Det blev väldigt mycket bilder och fokus på förklaringen hur jag gick till väga, på vägen mot svaret/resultatet/där jag var nu.
För det tredje stannade jag vid tanken att det är intressant med yin och yangs traditionella betydelse. Jag nöjde mig med att det var lustigt att denna så vanliga och kommersiella symbol i själva verket kommer från 3000-talet f.kr, och representerar en mycket gammal syn på manligt och kvinnligt.
Jag ville att verket/platsen skulle väcka tankar och frågor hos åskådaren, vilket skulle ge mig läge att upplysa om denna uråldriga betydelse, samt hur jag kopplat betydelsen hos symbolen till hedens utveckling, vilket skulle vara lite provocerande och fräckt sådär.
Vid redovisningen märkte jag att jag inte hade tänkt på att klargöra min egen ståndpunkt i resonemanget, angående denna traditionella syn på yin och yang och manligt och kvinnligt. Jag hade liksom inte tänkt på att verket skulle göra mer än att väcka funderingar och känslor; nämligen att det skulle förmedla mina funderingar och känslor kring denna traditionella syn.
3. Vad skulle du vilja arbeta mer med, utveckla vidare, göra annorlunda?
Jag skulle vilja arbeta mer med ihoplappandet av flera ingångar, vilket jag känner att jag i detta projekt fått upp ögonen för, men bara börjat med. Jag vill våga kolla upp och sålla mer med möjliga utgångspunkter och inte känna att allt jag gjort bör ha synlig/tydlig betydelse för resultatet. Även det jag ratat och inte tagit med vet jag ju också har betydelse.
Jag skulle också vilja arbeta mer med att utforska själva formen, genom att prova på olika former i flera olika (gärna mer snabbarbetade) material, tills jag når en för mig tillfredsställande form som jag verkligen känner representerar det jag vill säga/min ståndpunkt. Jag vill lämna den föreställande formen mer än jag gjorde i detta projekt. Jag tror att min strävan efter att ha en tydlig tillämpning av det tankegods som jag lagt energi på, i slutresultatet gjorde verket så pass föreställande som det blev. Framöver vill jag inte vara rädd för att göra "tankegodset" osynligt för mig själv och för andra, för jag vet ju att det finns där så länge jag är medveten om det.
Sist men inte minst vill jag beröra ett ämne ur ett mer engagerat perspektiv. Jag kom på mig själv med att behandla ett laddat ämne för att jag tyckte att det var intressant, men att jag inte hade något att säga om det, mer än att det existerade en traditionell manligt/kvinnligt-syn idag och att jag inte tyckte att dess förekomst är något bra. Jag vill helt enkelt utgå från mitt ställningstagande till fenomenet, mer än fenomenets existens i sig.
Jag vill gärna bli arg eller glad, och ge uttryck för min känsla med mitt projekt, dock utan att lämna ut för mycket av mig själv. Det kan bli en svår balansgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar