Ja, som titeln visar, så har det vart en väldigt intensiv vecka med mycket information att hålla reda på.
Jag börjar från början med måndagens sokratiska samtal. Vi fick en liten bok första veckan som behandlar den sokratiska samtalsformen. Jag var inte här då, och lyckades inte heller få tag på boken i tid till måndagens föreläsning och workshop. Jag deltog bara på workshopen på eftermiddagen, men det visade sig att det inte var svårt att hänga med och använda sig av sokratiska samtal i grupp, även om jag inte hade någon koll på alla grundtankar bakom tillvägagångssättet, beståndsdelar och vad de kallades osv sedan innan workshopen.
Mina spontana tankar om sokratiska samtal är att det är ett mycket bra sätt att öva sig på att diskutera demokratiskt i en grupp om något. I och med att vi inte söker efter ett gemensamt svar, utan bara olika olika synvinklar, som sedan ifrågasätts, så har ingen mer rätt än de andra, alla bör vänta på sin tur för att inte prata i munnen på varandra, alla bör lyssna för att kunna utveckla och ifrågasätta den andres teori, m.m. Jag uppskattar samtalsmetoden, eftersom den lämpligt kommer till användnining när man t.ex. diskuterar ett konstverk med en bildklass, här på hdk, eller i sin framtida lärarroll. -Jag gillar den här typen av direkt synlig koppling mellan ett arbetssätt och mitt/vårt arbete.
Sokrates var "den visaste" eftersom han inte påstod sig veta någonting. Förövrigt sägs det att han var "liten, tjock och ovanligt ful"..
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sokrates
Dagen därpå hade vi göteborgs Konstbiennal på schemat. Här gick vi i basgrupp till några av de ställen där konstbienalen håller till. Vi besökte stadsbiblioteket, där en dansk konstnär (minns inte namnet) ställde ut sin enorma serie teckningar, som påminnde om ett manus i bilder tecknade från olika vinklar, och som berättade om en pessimistisk framtidssyn där alla människor gör samma saker i samhället (konsumtion, marknadsföring och krig, skött från kontorsbyggnader, i stort sett). Vi gick även till konstmuseet och byggnaden brevid, där vi såg bland annat filmer där människor som varit "på andra sidan"/tillfälligtdöda/i himlen m.m. talade om sina upp-"levelser". Ett konstverk jag fastnade för på konstmuseet var en film på bottenvåningen, ihopklippt av katastrof-och undergångs-klipp från populärkultur och media, med actionfylld musik till. Till uppgift hade vi att föra sokratiska samtal utifrån vad vi såg, vilket vi gjorde ständigt, ibland med och ibland utan en tanke på att vi hade det som en uppgift från skolan.
Jag sökte efter filmen som jag fastnade för på konstmuseet och kom fram till att den hette "Doomed", av filmkonstnären Tracey Moffat. Jag har sökt på "Doomed", men inte hittat något mer av den än vad som syns på den här bloggen: http://larsgustaf.blogspot.com/
Men jag hittade en annan, mer vacker film av henne som jag också gillade mycket:
http://video.google.com/videosearch?q=tracey+moffat+doomed&emb=0&aq=f#q=tracey+moffat&emb=0
I onsdags så besökte vi Världskulturmuseet, där vi fick möjlighet att delta på en mängd föreläsningar. Besöket var väldigt trevligt tycker jag, med frukost, lunsch och fika på schemat, och jag gick bland annat på föreläsning med allas våran Sven-Erik Liedman. Han beskrev kort globaliseringen och lärande, och förde ihop de två. Han berättade väldigt kortfattat om två väldigt stora områden, och det märktes att det var en öppnande föreläsning för dagen, då det blev stora luckor i informationen som jag ibland kände behov av att veta mer om.
Jag gick sedan på ett så kallat miniseminarium (som till min besvikelse visade sig vara en föreläsning), med Tarja härifrån HDK. Den var i alla fall intressant.
Hon talade bland annat om det inkluderande arbetet inom ett känt italienskt förksoleväsen som hon haft mycket kontakt med, och förklarade hur det inkluderade barn och föräldrar på ett annorlunda sätt och lät barnens arbete värderas högt och publiceras, något jag tycker verkar jättebra, och får mig att tänka på det offentliga rummet och barns möjligheter att påverka sin omvärld i framtiden.
Hon gick även kortfattat igenom några av sina favoritteorier om kultur och inkludering och vad de behandlade, i punkform på over-head, något som blev väldigt stressigt för henne att hinna med, och som gjorde att man knappt han reflektera någonting över vad som sades och stod. Jag minns att jag bland annat blev kritisk till en punkt som beskrev ordet "dialog" som ett samtal, som till skillnad från "diskussion", ledde till samförstånd och samarbete. Jag tänker att målet med att föra en diskussion oftast är att komma fram till något, t.ex. ett samförstånd och att dra i samma riktning, precis som dialogen. Jag förstår dock att ordet "dialog" kanske har mer av ett sådant fokus än "diskussion", som inte nödvändigtvis behöver leda till en dialog.
Efter Tarjas föreläsning gick jag till miniseminariet "Samarbete eller konflikt" med Anders och Cecilia. Deras seminarium var av workshop-form, på ett väldigt lekfullt sätt. Jag tyckte det märktes på dem att de var certifierade handledare på deras ibland synligt inövade gester och ordval. Workshopen var rolig och satte igång tankeverksamheten kring hur vi själva agerar, men ibland kändes det spretigt, och man visste inte riktigt på vad man skulle fokusera sina tankar, vad det var meningen att vi skulle få ut av allt. Jag fick lite känslan av att de hade sina ryggsäckar av böcker och teorier med sig och testade allt på oss utan att berätta vad vi höll på med och varför. Det kändes för mycket som en flummig lek, utan förankring av något slag. Väldigt mycket fokus låg på oss själva och att reflektera kring hur vi är och hur vi beter oss i olika situationer, något som förstås ändå är viktigt.
Inbjudan till "interkulturell pedagogik"
http://www.konstkonsulenterna.se/vgregion/images/egna/nyheter/090923_ikp_inbjudan.pdf
Idag, fredag, är jag helt slut i huvudet efter denna tuffa kultur-och identitets-vecka. Jag har precis varit på en föreläsning/diskussionsseminarium med en färgglatt klädd snubbe som jag inte minns namnet på. Han förklarade att huvudtemat för föreläsningen var närvaro - och frånvaro med inriktning på den Digitala miljön. Han var väldigt rolig och intressant att lyssna på, med sin kunskap i olika teorier och filosofiska tankar kring vad som är närvaro och frånvaro av lärare och lärande i olika situationer, något som vi diskuterade i ring, med en uppenbart sömnig, slutkört klass. Jag kände att hans tankemönster ibland var för invecklade för gruppen. På vägen mot förklaringen av sina teorier och vad han ville ha sagt för att sedan fokusera på, var han ständigt tvungen att stanna upp och förklara för oss vad orden han förklarade med betydde. Till exempel begav han sig in på modernismen och post-modernismen, som han blev tvungen att förklara i ca en halvtimme för att vi skulle bli det minsta smartare, innan han kunde fortsätta. Jag tycker dock att allt han berättade om är intressant, så jag gillade verkligen föreläsningen. Det förundrar mig att vi inte stött på eller presenterats för just modernism-och post-modernismen på någon av lau-kurserna, eftersom de tycks höra samman med värderingar av kunskap, som t.ex. positivismen (fick jag förklarat för mig senare).
Han visade roliga filmklipp från youtube som var kopplade till det han talade om, vilket lät hjärnan vila lite, men i slutet av lektionen såg jag ändå att stora delar av klassen nog var för trötta för att orka hänga med i den djupa diskussionen som hölls.
I diskussionen nämndes det faktum att i stort sett allt skolarbete vi gör kan skötas på distans via internet. Någon sade att hans skräp-självporträtt hade kunnat göras från Thailand, varifrån foton och info skickats. Jag tror att större och större del av utbildningen kommer att ske som den jag just nu sitter med, via internet. På LAU260-kursen använde vi oss lite av forumet "fronter", något som redan är väldigt stort, men som säkert kommer att utvecklas och användas ännu mer.
http://se.fronter.info/
