måndag 29 november 2010
torsdag 25 november 2010
måndag 22 november 2010
måndag 15 november 2010
nu klurar en massa ändå.
Var i skolan och skulle följa upp/jobba vidare med det slump-konstverk som jag gjorde här om dagen.
Jag satt och stirrade på verket med penna och papper, och ambitionen att börja teckna utifrån vad jag såg, men det slutade med att jag försökte rannsaka vad jag egentligen gjort, och varför.
Så här blev resultatet:
Ovan har vi alltså en process-modell som visar ungefär vart jag befinner mig i nuläget.
Jag har gått i flera dagar och funderat över vad jag vill att projektet ska fortsätta med nu, något som blir följden av de tre "behoven" till höger ovan.
Och idag har jag äntligen kommit fram till vad jag vill försöka blanda in i projektet för att jag brinner för det, nämligen känslan i, av, eller för (olika typer av) musik!
Alltså kan det ovan tilläggas tre pilar: Från "Text för att utvärdera/motivera", "Viljan/målet att förmedla känsla/känna för det skapade" och "Arbeta med form, Dock utan bestämd bild av färdiga resultatet", funderar jag på att dra pilar vidare till "Musik".
onsdag 10 november 2010
Bara göra.. sen tänka?
Det låter illa..
Igår var jag i skolan för att bara göra.
Jag gjorde, men jag känner att jag måste utvärdera mina tankar lite för mig själv.
Jag gick upp till skulptursalen. Där satt Björn och ritade.
Jag gick ner i källaren. Hämtade "skräp". Gick upp.
Gick ner till klassrummet. Hämtade tejp. Gick upp igen.
Att bara sätta igång och göra något. Innäbär det att jag ska tejpa ihop skräpet/materialet på måfå? Ska jag gå på "magkänslan" när jag sätter ihop det?
Vad ska styra mig? Min känsla? Min bakgrund/det som lett mig till att skapa med tejp och skräpmaterial i skulptursalen?
"Tänk inte, bara gör". Planlöst görande, finns det? Det jag gjorde var inte planlöst. Jag kom till skolan, med att hitta skräp och tejpa ihop det som en preliminär plan från start.
Däremot kan man skapa utan långsiktiga planer/klara mål. Min ända långsiktiga plan är att jag ska ta mig framåt med projektet och testa, för jag har ingen bild av något färdigt resultat den här gången.
Att bara göra, har jag äntligen, i förra delen av projektet, bevisat för mig själv skapar nya tankar.
När det nu var dags att sätta ihop skräpet/delarna, så hade jag ingen aning om i vilken ordning jag skulle bygga ihop delarna, och vilken formation jag ville skapa! Jag visste bara att jag skulle följa de tips jag fått och inte låta den bild jag klarar av att skapa/se i mitt huvud styra, liksom det skapades storlek.
Jag gick till slut upp på skulptursalens loft och kastade ner några delar i taget på golvet nedanför. Som de hamnade tejpade jag sedan fast delarna (av nån anledning).
En sladd hamnade i en liten hög, ganska dold. Den gick jag upp och kastade igen, för jag ville att den skulle sprida ut sig av nån anledning, innan jag tejpade fast den.
Björn erbjöd mig att använda en gipsmask på pinne, som han hade gjort vid första terminens gestaltningstillfälle. Den försökte jag sätta fast "på känsla" och stack ned den i ett hörn. Vips, så var det något föreställande. Någon form av krälande, människolik varelse.
Vad har jag då gjort?
måndag 1 november 2010
Det offentliga rummet som klassrum
1. Vad är du nöjd med i ditt projekt?
Det känns som att jag har haft en mycket tydlig/synlig process. Jag har liksom varit fullt medveten om undersöka-prova-göra-stegen på ett annat sätt än förut. Istället för att köra fast i tankarna har jag analyserat platsen på olika sätt och använt olika material och tekniker när jag arbetat, vilket hela tiden lett mig till nya idéer.
Detta med att "bara göra" saker och prova för att väcka nya tankar har jag haft svårt för. Jag har alltid tvivlat innan jag provat, vilket hindrat mig. Denna gång kände jag verkligen att det fungerade att bara chansa och inte se det som en så big deal om det inte fungerar, eller rättare sagt, inte se det som att det kan misslyckas eftersom man alltid får ut något av sina erfarenheter. När jag tidigare kört fast har jag haft större svårigheter med att komma vidare, då jag inte har vågat arbeta så pass "tankelöst". Jag har funderat för mycket, vilket fått mig att censurera eller undervärdera det lilla idé-stoff som dykt upp, istället för att bara prova.
Genom att både undersöka platsen historiskt sett, och kolla upp de framtida planerna för platsen fick jag viss uppfattning om olika uppfattningar kring hur den bör utformas och vilka funktioner den har, och saknar i andras ögon, vilket har påverkat mina tankar och fött idéer. Även forskning kring cirkelns betydelse för gemenskap, andlighet och som symbol har lett mig in på nya tankespår.
Mina idéer har förändrats under hela projektets gång, och jag har accepterat det, vilket känns bra! Jag har verkligen märkt att det händer bra saker, bara man vågar göra det som faller en in, utan att tvivla.
2. Vad är du mindre nöjd med i ditt projekt?
För det första känner jag att jag kanske fastnade lite för mycket vid yin och yang - symbolen. Hade jag släppt loss lite mer och inte varit rädd för att sakna något stabilt att utgå från, så hade jag helt släppt yin och yang, iaf för ett tag, för att se klarare vad det fanns för alternativ. Kanske var jag rädd att inga andra alternativ skulle dyka upp, vilket ledde till att jag inte vågade prova.
För det andra gjorde medvetenheten kring hur undersökandet och provandet väckt nya tankar hos mig, att jag var mycket mån om att visa upp processen på redovisningen. Det blev väldigt mycket bilder och fokus på förklaringen hur jag gick till väga, på vägen mot svaret/resultatet/där jag var nu.
För det tredje stannade jag vid tanken att det är intressant med yin och yangs traditionella betydelse. Jag nöjde mig med att det var lustigt att denna så vanliga och kommersiella symbol i själva verket kommer från 3000-talet f.kr, och representerar en mycket gammal syn på manligt och kvinnligt.
Jag ville att verket/platsen skulle väcka tankar och frågor hos åskådaren, vilket skulle ge mig läge att upplysa om denna uråldriga betydelse, samt hur jag kopplat betydelsen hos symbolen till hedens utveckling, vilket skulle vara lite provocerande och fräckt sådär.
Vid redovisningen märkte jag att jag inte hade tänkt på att klargöra min egen ståndpunkt i resonemanget, angående denna traditionella syn på yin och yang och manligt och kvinnligt. Jag hade liksom inte tänkt på att verket skulle göra mer än att väcka funderingar och känslor; nämligen att det skulle förmedla mina funderingar och känslor kring denna traditionella syn.
3. Vad skulle du vilja arbeta mer med, utveckla vidare, göra annorlunda?
Jag skulle vilja arbeta mer med ihoplappandet av flera ingångar, vilket jag känner att jag i detta projekt fått upp ögonen för, men bara börjat med. Jag vill våga kolla upp och sålla mer med möjliga utgångspunkter och inte känna att allt jag gjort bör ha synlig/tydlig betydelse för resultatet. Även det jag ratat och inte tagit med vet jag ju också har betydelse.
Jag skulle också vilja arbeta mer med att utforska själva formen, genom att prova på olika former i flera olika (gärna mer snabbarbetade) material, tills jag når en för mig tillfredsställande form som jag verkligen känner representerar det jag vill säga/min ståndpunkt. Jag vill lämna den föreställande formen mer än jag gjorde i detta projekt. Jag tror att min strävan efter att ha en tydlig tillämpning av det tankegods som jag lagt energi på, i slutresultatet gjorde verket så pass föreställande som det blev. Framöver vill jag inte vara rädd för att göra "tankegodset" osynligt för mig själv och för andra, för jag vet ju att det finns där så länge jag är medveten om det.
Sist men inte minst vill jag beröra ett ämne ur ett mer engagerat perspektiv. Jag kom på mig själv med att behandla ett laddat ämne för att jag tyckte att det var intressant, men att jag inte hade något att säga om det, mer än att det existerade en traditionell manligt/kvinnligt-syn idag och att jag inte tyckte att dess förekomst är något bra. Jag vill helt enkelt utgå från mitt ställningstagande till fenomenet, mer än fenomenets existens i sig.
Jag vill gärna bli arg eller glad, och ge uttryck för min känsla med mitt projekt, dock utan att lämna ut för mycket av mig själv. Det kan bli en svår balansgång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
