V.41 -Film, Digitala rum/miljö, Föreläsning med Sernhede

Ja, denna skolvecka började då traditionsenligt en måndag! -Med en morgonsamling med frukost och tre avsnitt ur en UR-serie om skolan från år 2000, följt av en föreläsning/seminarium med Tarja, som jag missade. Ur-avsnitten var bra, och kändes trots nästan 10 år på nacken ganska aktuella än idag. De var helt och hållet intervjubaserade, och handlade om situationen ute i skolor från hela sverige, med fokus på tidens, rummets och kreativitetens påverkan på lärandet. Jag tycker dock att de tre avsnitten kändes ganska vinklade, med utgång i lite väl få lärares (och skolors?) personliga, pessimistiska åsikter i ämnena, men antar att det är naturligt i en problembaserad dokumentär som denna.


På tisdagen fick vi en föreläsning i digital miljö ur ett kanske mer konstnärs -än skolrelaterat perspektiv. - Intressant föreläsning! Mattias visade via datorn exempel på visualiseringar av hur internet ser ut, lite information om internets utveckling och innebörd för kommunikation m.m., olika begrepp och förkortningar, samt gav exempel på konstnärer som arbetar med digitala rum och deras verk. Slutligen radade han upp några kända forum/miljöer på nätet.
Detta var något av startnykeln till vad vi skulle göra resten av veckan, nämligen utforska digita miljöer och den kommunikation som utövas där.

Eftermiddagen bjöd på en föreläsning ute i hammarkullen med Ove Sernhede. Bara att ta sig dit och se lite av hammarkullen var intressant och nytt. Jag har läst lite i en bok om ungdoms/hiphopkulturen och lärandet (röd bok..minns inte namnet) av Sernhede nån gång för länge sedan, och gillat det jag läst, och såg därmed fram mot föreläsningen.
Jag fick dock svårt att hänga med på föreläsningen, även om jag tyckte det läta ganska intressant när han kopplade göteborgs historia, dess innerstad, rika delar och fattiga, invandrartäta förorter till skolan och undervisningen. Hjärnan pendlade mellan viloläge och aktivt lyssnande föreläsningen igenom och jag blev allt tröttare och fick svårare att fokusera på vad som sades. Jag funderar hur mycket det berodde på min trötthet och oförmåga att fokusera länge, och hur mycket det berodde på Sernhedes sätt att tala, och tror att det handlade om en blandning av de båda. Jag vet inte riktigt vad det var, men något gjorde snacket svårt att fokusera på länge. Någon kvart in i föreläsningen hördes rop och skrik i trapphuset, och så småningom kom en lite väl högljudd skara skolelever och deras lärare in. Man såg hur Sernhede stördes av deras viskningar, rörelser och fnitter, och det påverkade även publiken. Så småningom sade Sernhede åt dem att vara tysta, varpå publiken också vågade reagera. Dagens mest fastetsade citat kom från en i klassen: "jag förstår inte hur man kan släppa in ungar på en sån här föreläsning". Jag, och säkert större delen av skaran tänkte att de självklart hade rätt att vara där, eftersom det hela handlade mycket om dom. Jag hörde dock att folk blivit sura och hakat upp sig lite på denna kommentar, men jag tycker att det inte bör blåsas upp för mycket. Det var en ogenomtänkt kommentar bara. Jag förstår nog hur hon tänkte, att det var nog lite för svår föreläsning för grundskoleleverna att hänga med på, och de tycktes inte vara särskilt intresserade direkt, men det lät väl lite fel med "hur man kan släppa in ungar...".


På onsdagen var det så dags att leta runt och prova på olika internetforum/digitala rum. Jag ville inte testa något som jag misstänkte att någon annan provade, och testade till slut tre forum, varav två jag redovisade på fredagen. Forumen var "Passagens" chat, "Flashback" och jippii.com.

"Passagens" chat var väldigt klassisk i sin visuella stil. Man skapade sig en profil (i form av kortfattad användarinfo) och ett "nickname" som syntes i chatten. Jag gick in i rummet "Spray-exilen" - ett rum för att de som saknar sidan "Sprays" gamla chat. Chattens huvudfönster var av klassiskt mIRC-snitt, med ett huvudfönster för alla inloggade att skriva kommentarer i. Markerade man ett namn och skrev här, så stod det typ "lagomroligkille >> hanna: Hej" i huvudfönstret, vilket visar för alla online att jag skriver, riktar det jag skriver till en särskild person, något man inte behöver göra om man inte vill här. Till höger i skärm fanns alla inloggade att dubbelklicka på för att öppna ett nytt fönster med ett privat samtal.
Jag försökte forska lite i vilka som var inne, vad målgruppen var osv och vad de gjorde för tillfället, genom att fråga i huvudchaten (jag är "lagomroligkille", se bild). En person gick även in för att "ragga" genom att skriva "nån rik kille i göteborg" och vänta på svar, typ varannan minut (ctrl-v?). Till slut gick jag in i rollen som Ronny, 41 och skrev att jag var vad hon sökte, bara på kul. När hon började fråga hur jag ser ut så tog det dock emot och kändes konstigt, varpå jag helt enkelt slutade skriva till henne, utan svarade till andra istället.
Jag kan inte riktigt förklara varför, det har väl mest med fördomar att göra, men fick en ganska tragisk, sunkig känsla av att vara inne på Passagen chatt, och tänker inte göra det igen.

Länk: http://chat.passagen.se/


På Flashback, som är ett stort diskussionsforum, chattar man inte på samma sätt i realtid, utan postar sina inlägg och väntar på svar i diskussionstrådar. Dessa kan man prenumerera på, så att man får meddelat till sin e-post-adress varje gång någon har kommenterat det man skrivit i tråden. Detta forum har jag lagt märke till då det ofta dyker upp som en av de första träffarna när man söker på google. Det tycks behandla alla typer av ämnen, och det diskuteras allt mellan hus, trädgård, lån, vovve och bil - till knark, racism (varnas för, om upptäckt, med hjälp av ett litet hakkors i början av tråden), vapen, pornografi och fetisher. Det är helt på svenska, och har idag över 340 000 användare! Detta trots att det tydligen inte är tillåtet i sverige på grund av sin avsaknad av regler och censur, varpå servern ligger utomlands. En flashback diskussion om det finns här: https://www.flashback.info/archive/index.php/t-395990-p-3.htmlei=qyK9SejGM4HasAP5oNRBsa=Xoi=translateresnum=29ct=resultprev=/t-505784.html

Eftersom forumet är förbjudet i Sverige, är det ingenting jag skulle rekommendera i ett skolsammanhang, även om många elever förstås redan diskuterar på forumet.

Länk till forumet: http://www.flashback.info/

Jag skaffade också en användarprofil på spelsidan jippii, där jag minns att jag spenderade rasterna på i gymnasiet för 6-7 år sedan. Då gick det att logga in som "Guest" och det enda man kunde göra var att spela spel mot andra. Nu ser sidan annorlunda ut. Här finns nu en chat, ett diskussionsforum, användarprofiler med info och bilder, singel-och multiplayer-spel, kasino-spel att satsa riktiga pengar i, samt "hot or not", som närmast kan liknas vid snyggast.se - där man röstar på folks utseende. Här ska man dock även kryssa i hur gammal man tror att personen på bilden är, av nån anledning. Även här stöter man på tragiska, halvnakna bilder.

Forumet har idag ca 500 000 användare, vilket jag inte tror att det hade i närheten av på gymnasietiden.

Spelsidorna ser dock exakt likadana ut, och fungerar precis som förr. Man kommer, efter registrering (som är obligatorisk numera), in på en tecknad bild på ett kvarter med klickbara "spelhus" med olika specialisering och olika mängd användare inne i. Väl inne i spelrummet finns ett huvudchattfönster, precis som i passagen chatt, och en lista av alla som går att utmana i de olika, mer eller mindre kända spelen; minigolf, pool, tetris, cannons, tic-tac-toe, four-in-a-line, othello, battleships, memory och chess. När man utmanat någon och denna svarat möter man denna i ett spel, samt chattar privat under spelfönstret.

Spelen är enkla men funktionella och roliga, och jag kan tänka mig att många skolbarn världen liksom jag gjorde, spenderar rasterna på jippii.

Länk till jippii: http://www.jippii.com/

På torsdagen hade vi genomgångar av photoshop, indesign och powerpoint, en krävande dag för de som var där hela dagen. Jag har använt powerpoint mycket, och trodde att den genomgången var först av alla, på morgonen, och kom därför senare. Det visade sig dock att det var photoshop på morgonen, så jag missade det. Jag fick dock lära mig indesign på eftermiddagen, vilket jag tycker verkar vara ett mycket bra och användbart program, och som har många funktioner som t.ex word saknar vad gäller lay-out av text och bilder. Mycket fiffigt program som jag ska använda mer. Prova det!

På fredagen var det dags för redovisning av de olika forumen, via dator och projektor. Jag missuppfattade att man skulle visa forumet med en screen-shot från sin blogg, så jag fick visa bilder från mailen. Jag hade inte utforskat jippii så mycket ännu, så jag redovisade inte det, vilket jag kom på att jag kanske skulle ha gjort.

Många hade testat habbo.se, som verkade ganska roligt, och lätt att komma in i. Warcraft och framför allt second life verkar tyngre att komma in i men också fascinerande! Att second life verkligen är ett andra liv, som folk lever och skaffar hus och partner i, är både fascinerande och skrämmande! Det håller tydligen på att dö ut dock, vilket gör att många som tjänar riktiga pengar, som markägare, strippor m.m. i spelet blir arbetslösa.. Påverkar finanskrisen även i det andra livet tro?

Om skolveckan v.40

Ännu en rätt så fullspäckad vecka, bortsett från onsdagen med eget arbete, då jag jobbade ambitiöst och noggrant med återhämtning/vila.

Måndagens morgonmöte var mycket relevant och viktigt för mig och troligen för alla oss studenter, då den gav oss mycket mer klarhet i vad utbildningen skulle ge och varför den inte kommer vara teknikbaserad i form av t.ex. färglära, perspektiv m.m.. Jag tillhörde också en av dem som tyckte att bildkunskaper var viktigt för att ge oss medel att ha till hands när vi hjälper barnen.
Jag tycker så här i efterhand fortfarande att lite introduktion och exempel på tekniker som barnen kan få prova på vore bra att ha på hdk, men har inte längre samma inställning som innan morgonsamlingen i måndags, då jag såg det som något märkligt att det inte fanns med i utbildningen. Vad jag inte hade kännedom om förr, var att det typ går att utläsa/tolka ur endast en halv punkt i kursplanen att läraren bör ha kännedom i hur man använder traditionella skapartekniker. När jag nu vet mer om hur det ser ut i de stöddokument, vilka egentligen är vår ända säkra källa att luta oss mot och försvara oss med, och att det handlar mer om identitetsskapande, individuellt uttryck och utvecklad kreativitet än någonting annat, förstår jag förstås att hdk lägger fokus på det.
Anledningen varför jag känner att jag skulle vilja ha en genomgång i olika tekniker är att undervisningen i praktiken fortfarande har stort fokus på användandet av traditionella tekniker. Detta starka fokus kan vara en följd av svårigheten att betygsätta i bild, något jag kan tänka mig blir lättare att göra om man lägger stor vikt vid olika teknikers korrekhet i användning , som porträtt och perspektiv t.ex. Jag skulle därmed känna mig tryggare i min roll ute på VFU ifall jag hade lite mer säkra kunskaper att vägleda eleverna med när de arbetar med traditionella tekniker.

Traditionella metoder och tekniker är ju ändå ett av målen att sträva mot att eleven kan använda sig av i slutet av nian, enligt kursplanen på skolverkets hemsida:

http://www.skolverket.se/sb/d/2414/a/16139/func/kursplan/id/3869/titleId/BL1010%20-%20Bild

Det förvånar mig lite att den diskussion vi hade hade dykt upp flera gånger tidigare år, senast i november, något som jag tror tyder på att mer information bör förmedlas av lärarna och/eller att mer information bör uppmärksammas av oss studenter när vi börjar här.

På förmiddagen hade vi en föreläsning som jag valde att missa till förmån för ett "maskinkörkort" som väntade mig i träverkstaden. Något som också nämndes på morgonsamlingen var att vi bör utnyttja hdk's lokaler för att öva oss i tekniker på egena hand, något jag hoppas maskinkörkortet kommer kunna användas till.

På eftermiddagen hade vi en föreläsning i ren korvstoppningsform, där en man (är kass på att komma ihåg namn) med skönt sinne för humor gick igenom bildskapandet i skolans historia väldigt kortfattat på traditionell over-head. Det kändes ändå rätt bra och vettigt det hela.


Tisdagens första lektion under temat "Digital Miljö och Visuell Retorik" var en dag jag kommer minnas. Till att börja med fick vi gå ut och teckna av situationer som hade med ett krångligt citat att göra. Typ nånting med att handlingar har en elasticitet som inte etiska omdömen har. Kul var det iaf. Och kallt. Vi fick sedan flödesskriva lite, följt av 20 min skrivande om oss själva med start i orden "jag är den som", vilket ledde våra texter in på, i många fall, mycket personliga grejer.
Uppgiftens syfte började här ifrågasättas, något jag förstår, med Mattias vägrade svara i detta skede. Att bara göra något utan att veta varför kan vara omotiverande, så jag tycker att iaf en litet aning om vad som skulle komma och varför skulle vara bra. Men kanske skulle uppgiften inte fungera lika bra då? Vad vet jag..
Det blev sedan dags för alla att var och en läsa upp det de hade skrivit för gruppen. Detta ledde till tårar hos en-två personer, och även jag började darra på rösten när jag läste upp det jag skrivit. Jag blev förvånad.. ställd av att min röst började darra. För det jag skrivit var inte så farligt avslöjande, tyckte jag. Men orden kom från mitt inre, var ocensurerade och personliga ändå, vilket gjorde att de inte kändes ok att göra offentliga. Vi öppnade oss alla då vi var tvungna att lämna vår sköld därmed och vår bild av oss själva utåt.
I vår proffession kommer vi att ha en lärarroll som skydd för det allt för privata, det har jag märkt på VFUn. På samma sätt har vi olika "skydd" i olika sammanhang. Jag tror, kort sagt att att detta var en bra övning för oss, som gjorde oss medvetna om denna fasad/roll som finns hos elever och lärare i skolan, och som vill brytas ned så lite som möjligt.


Torsdag och fredag fortsatte vi med den Visuella retoriken med Nike och med olika workshops. Hennes workshops bjöd till att börja med på porträttteckning i valfritt material (blyerts, kol, pastellkritor, vaxkritor, tusch m.m.). Denna övning övade oss i att snabbt och på väldigt kort tid (1-2 min), se hur någon ser ut, och att överföra det med handen på papperet. Vi fick även öva oss på att dra raka och kurviga linjer med starkt fokus på handen och hur den styr pennans gång. Vi fick prova på att teckna samma motiv/samma person flera gånger, även med fel hand och med två händer samtidigt. På eftermiddagen på torsdagen fick vi skissa av leksaker, från flera vinklar i en och samma bild (blev jättekladdigt), och så småningom omarbeta och vidarearbeta på varandras bilder.

Dagen därpå (fredag) fick vi skissa av varandra i helkropp a la kroki, i olika poser, med ändast 30 sekunder - 2 min tid på oss. Sedan var det dags att gå ut i naturen och leta efter saker som hör hemma där (grenar, stenar, bär, blad, gräs m.m.), att ta med till hdk och måla av i stort---gigantiskt format i aulan. Uppgiften gick ut på att fokusera på något väldigt litet i något (t.ex. en liten del av en blomma) och förstora upp den, utan att låta papperet bestämma storleken. När vi behövde mer plats byggde vi bara ut pappersytan med fler papper som vi tejpade på, tills motiven blev typ 5-10-20 (!) A3 stora.

I början på första workshopen talade Nike om hur avbildning inte längre är nödvändigt, pga kamerans mer exakta bilder, att man aldrig har tid att göra en bild exakt verklighetstrogen. Sedan satte vi igång och avbildade varandra och objekt från skogen, vilket kan tyckas motsägelsefullt. Men med de material vi hade till hands och den korta tid vi hade på oss handlade det aldrig om att lyckas avbilda någonting exakt, utan jag tolkar det som att det snarare handlade om om att lita på vår förmåga att göra linjer, och öva känslan för att överföra det vi ser med ögat för ögonblicket till handen och pappret. Vi fick bland annat öva på att se förhållanden mellan kroppsdelarna ur olika vinklar, då vi satt i ring kring den vi ritade av på 30 sekunder. Syftet med den avslutande uppförstoringen av ett föremål från naturen är lite osäkert hos mig. Men jag gillade ändå uppgiften i sin helhet, då man, liksom många barn gör, inte lät sig begränsas av ytan att måla på, samt målade så stort att finmotoriken inte längre spelade någon roll, utan man skapade med hela kroppen. Kan tänka mig att alla övningar är bra att testa med elever i framtiden, då de övar upp perceptionen, hur något ser ut, samarbetet mellan öga, hand och papper m.m.