Sedan förra gestaltnings-seminariet har jag haft ännu mer ångest, och även sömnproblem (sovit oroligt och vaknat med gestaltningen som första tanke många gånger) över att jag "Måste göra något! Bara göra! Men gör bara något!", som folk sagt, men att jag inte kommit på VAD jag ska göra och därmed inte fått nåt gjort!
Känns som, att hade jag bara fått något gjort, alltså rent fysiskt påbörjat något, typ första eller andra dagen, så hade jag varit mer avslappnad och fri från mentala spärrar (känns som det bara tar stopp) i mitt tänkande, varpå jag hade kommit in i "flowet". Istället blev det som en ond, hjärndöd cirkel som har hållt i sig, tills typ nu.
Jag har funderat över hur jag tycker att bildundervisningen bör se ut, i jämförelse med hur den ser ut på den skola, som är ett typexempel för hur jag inte tycker att det bör se ut. Den visuella kulturen, det vill säga allt det visuella runt om oss, dess syfte, samt vad man vill säga med denna och hur man går till väga för att säga det, är något eleverna bör reflektera över för att förstå bilders innebörd, och sedan skapa bilder själva med någon form av medveten tanke bakom dem. Det är denna medvetenhet om sitt eget och andras arbeten och syften med bilder m.m, dvs hur och varför man gjort fotot/bilden/skulpturen/installationen som man gjort den, -som man på något sätt kan och bör uppskatta som lärare tycker jag.
För att gestalta den konflikt jag känner mellan det "traditionella bildarbetet", med mallar för hur man gör något, och där man kan jämföra resultatets överensstämmelse med dessa bestämda bilder och bestämda tekniker för uttryck och sätta betyg därefter, har jag som ett första desperat steg börjat med att filma visuell kultur på stan och i hemmet, samt börjat att skriva exempel på hur man kan undervisa i denna visuella kultur.
Hittills har jag filmat reklam på TV och på stan, program på MTV m.m, konstverk på stadsmuséet och statyer på stan, men varit osäker på hur jag ska använda mig att dessa filmklipp och nedskrivna lektionsmodeller i relation till det där andra, traditionella, och inte särskilt uppskattade, för att visa på min konflikt med detta.
Jag har funderat på att kombinera film, skrift och musik till någon form av musikvideo, men varit osäker på hur jag ska få med allt.
När jag nyligen sökte på youtube efter det visuella språket i populära world of warcraft, för att fundera kring lektionsmodeller utifrån detta, fann jag flera videor i stil med denna:
Det var DÅ jag fick min inspiration och för första gången såg jag ljuset i tunneln och en möjlighet att slå ihop alla mina tankar till en gestaltning. - En FILMTRAILER med det hela kanske skulle funka!
Spontana tankar kring denna: Musik för stämningen och känslan, snabba klipp med visuell kultur kontra skolmiljön och dess "traditionella mallar", en människa/lärare/elev som säger något emellanåt för att ge en känsla för innehållet och konflikten, samt hur man kan undervisa i förhållande till hur det undervisas på vissa ställen.
/CARL.
