5 bilder ur min skissbok

Jag funderade över vad som är vackert/fint/snyggt vad gäller stil och hur man väljer att se ut, och försökte göra något där det "vackra" (här i form av smink och hårfärg) går över i något fult/osmakligt. Vart den gränsen går är olika för olika personer, för iaf jag känner igen typen jag ritat, den är inte helt ofrämmande.

När högstadie-eleverna på min vfu-skola såg bilden sade de bland annat "gud vad snyggt, vem är det?", varpå jag undrade om de bara menade att jag ritade snyggt eller om personen (som för dem tycktes vara ganska verklig) var snygg?

Den här bilden suddar ut flera gränser: Gränsen mellan barnsligt och vuxet, både stilmässigt och innehållsmässigt (ett "moget" försök till avritning av en kaffekopp med blankhet och skugga möter en barnslig teckning med typ streckgubbar som är rädda för "kåpen"), och mellan tredimensionellt och platt, som här möts. Jag har även ritat lite av bordet som jag höll mig på, som går över i det vita skissblocket, vars metall-spirtal jag ritat dit skuggan till.

Gränsen här är ganska tydlig: Den mellan oväsen/ljud och musik.

Jag minns hur vår musiklärare på högstadiet visade oss den "konstmusik" han brann för, med trasiga gitarrer och pianon preparerade med suddgummin och skräp, och alla tyckte att det var bara oväsen. På samma sätt tycker många att hårdrock, framförallt med "growl-sång" är oväsen. Blir hamrandet och sågandet musik när det är i en viss takt eller när någon sjunger till? Behöver det ens vara det minsta regelbundet för att vara musik?

Här har jag ritat gränsen mellan det himmelska livet och helvetet, med en mur mellan dem. Vissa lever ovanpå muren, på gränsen, varpå de kan falla åt vilket håll som helst. Vissa gräver sig sakta genom muren från en sida till en annan, ovetandes om vad som finns på andra sidan. Jag har fått kritiken att det är så mycket detaljer och så fritt från nyanser att det blir svårt att urskilja allt, vilket jag här är nöjd med. Det kan vara svårt att veta vart man befinner sig, vart man rivit ut luckor i muren och hur nära man är att ta sig igenom.

Denna var den första skiss jag gjorde i boken: Jag tänkte typ vart går gränsen till framgång? Vad som är framgång sitter väl i betraktarens öga? Samhället har ju gett oss en bild av vad framgång innebär, något som den bakre gubben illustrerar. Men mannen i förgrunden tycks ändå ha en syn på sig själv som ganska lyckad i jämförelse.

Vem har framgång? Vart går gränsen?

V1 - V2 - Interaktiv gestaltnings-arbete!

Vecka 1

Efter ett härligt juluppehåll i Gävle är det nu dags att komma igång med den interaktiva gestaltningen på allvar. Vi har suttit någon timme eller två tidigare och jämfört våra skisser, men inte kommit fram till mer än att vi ska "fundera över den interaktiva gestaltningen i jul". Och när vi nu möttes i måndags visade det sig att det, som jag trott, inte rört sig mycket mer än jul, ledighet, familj och nyår i gruppens tankar. Men jag tror att det ordnar sig om vi jobbar hårt i dessa två resterande veckor innan redovisningen!

Något som gläder mig är att vi under dagens diskussion, i alla fall alla tycktes vara överens om att vi inte vill ha en tråkig redovisning, utan vi verkar vilja bjuda på oss själva, samt järna schocka lite om det passar bra in i redovisningen. Det är väldigt svårt att precisera problematiken, vad vi vill komma till klarhet i.. frågeställningen helt enkelt. Vi bestämde oss för att försöka få ett möte med Mattias på onsdagen.

Vi sågs sedan på tisdagen också och fortsatte att diskutera idéer. Vi kom in på några gemensamma spår, som alla verkade tycka var ok, nämligen: Någon typ av utklädnad vore kul, som ett experiment i att särställa oss från publiken/ställa oss över/utmärka gruppens roll. Vi var inne på någon typ av auktoritär klädsel, typ kostym eller kanske millitär-aktig klädsel. Vi har också bestämt oss för att "sociala gränser" (som vi väljer att kalla det), det vill säga de gränser som får oss att avgränsa oss från andra, samt gränser som inte bör överskridas vad gäller socialt beteende i olika situationer/sällskap, är intressant att fundera över och föra till diskussion på redovisningen. Ännu känns det dock inte riktigt bra, eftersom vi fortfarande inte har preciserat vad problemet är. Kanske räcker det med att uppmärksamma de sociala gränser som existerar?

Vår gruppmedlem Kristina är förresten sedan några veckor tillbaka på semester i Thailand, men hon har gett oss fria händer och har inte något stort behov av att vara delaktig i redovisningen och vår utformning av den, framförallt inte betygsmässigt sett eftersom hon går "lärarlyftet". Vi väljer att inte fundera mer över hennes delaktighet, utan känner att vi har fullt upp med redovisningstankarna ändå.

På onsdagen hade vi tur. Vi möttes som vanligt på hdk, ovetandes ifall vi skulle få träffa Mattias eller inte, då han hade fullt upp. Men han dök upp. Vi lade ut våra planer och fick bra respons. Vi hade utecklat planer på att gå ut och utmana våra egna, samt andras sociala gränser genom att göra opassande/chockande saker, och dokumentera dem. Mattias uppmärksammade oss på att det inte räcker att bara vara modig/chocka och vara utmanande, utan man måste också ha en bra andledning, något som man är ute efter, ett bra syfte helt enkelt. Vi var inne på att uppmärsammandet av de sociala gränserna kanske räckte? Att påvisa dem för att få i gång en diskussion lät ok.

Vi uppmanades också att börja skaffa material och prova, istället för att bara diskutera i cirklar vad och varför vi ska göra saker. Ibland måste man bara bege sig ut och göra, så kommer resten sedan. Den eftermiddagen eldade Christoffer upp sin skissbok utanför hdk (typiskt Christoffer att göra det utanför entrén bara för att Mattias avrådde från att vara just på hdks område). Senare gick jag och Åsa runt på stan och lyckades komma in i någon typ av "flow" av gränsöverskridanden, som att hjälpa några tjejer att dela ut flyers i nordstan, dansa ballett i gångtunneln till centralen, sätta sig och prata med en gubbe på mcdonalds, samt slå sig ner med "emo-kidsen" på "emo-trappan", och fotografera allt.

Ballett i tunneln till centralen Samtal med främling på McDonalds

Vi bestämde oss för att mötas på ett fik på vårväderstorget dagen därpå, för att diskutera, samt möjligtvis överskrida sociala gränser genom att tala med "invandrarpapporna" på fiket, något man sällan gör. Här kom Christoffer dock med en ny idé, med syftet att fokusera uppgiften lite mer, nämligen att vi skulle utgå från sociala arenor. Vi kom fram till att idén skulle kunna fokusera vårt arbete mer på grupper av människor och hur dessa används för att avgränsa individens identitét från andras, och att de olika "arenor" där detta sker, som vi skulle kunna besöka, förslagsvis skulle kunna vara caféer, eftersom det är något av en trend här i sverige att man träffar sina vänner efters skola och jobb på caféer.

Vi gick sedan till Christoffer och fortsatte diskutera och kom nu fram till mycket fina idéer om hur redovisningsformen skulle kunna vara interaktiv i den mån att den fokuserar på klassens fördomar om "andra grupper". Klassen skulle kunna agera t.ex. brats/stekare, "emos", hippies/kulturella/veganer, invandrargäng m.m. och vi skulle på så sett kunna klargöra de fördomar som finns om de olika grupperna av människor!

Frågeställningar skulle kunna vara: Är det bara våra fördomar som får oss att inte beblanda oss med andra, och är det mest bra eller dåligt att dessa fördomar, som väl iaf utgör en viktig del i att vi avgränsar oss från "de andra", existerar, och att vi inte besöker vilka ställen som helst för att fika?

Uppgiften börjar få ett tydligare fokus, och vi har nu även skrivit ner frågor att ställa till människor på olia fik/caféer och restauranger, som vi ska besöka nästa vecka för att få lite "kött på benen" inför rollspelen på gestaltningen.

Vecka 2

Vi har denna vecka besökt massor av olika fik och platser där vi anser att olika typer av människor möts och "identitets-skapar" efter skola och jobb.

De ställen vi gått till är: Café java (där vi anser att det hänger mycket alternativa gymnasieungdomar),

"emo-trappan" (som inte är ett fik, utan bara en plats i nordstan, men där det är så tydligt att det hänger en viss typ av skolungdomar - "emo-kids" - att vi bara var tvungna att gå dit och ställa frågor),

Incontro (ett väldigt fräscht, "snobbigt" café/bar, där mycket affärsmän/kvinnor med "klass" hänger efter jobbet),

språk-caféet (där vi fått för oss att det mer kulturella/äventyrliga/språkintresserade folket hänger),

mums, (där kommunisterna och veganerna/hippiesarna hänger),

samt "1000 och en natt" vid skf (där araberna röker vattenpipa).

Att börja prata med de olika människorna och ställa frågor till dem (på ett smidigt sätt, för att de inte ska bli stötta), var ganska svårt och nervöst. Men när vi väl hade tagit den första kontakten, var det förvånansvärt vad lätt samtalet flöt vidare, och frågorna blev också fler än vad som stod på papperet. Alla människor vi träffat, på alla ställen, har varit jättetrevliga och öppna och gärna svarat på frågorna! Att utmana våra egna gränser genom att tala med folk vi aldrig annars tala med, är något vi borde oftare, kommer vi överens om. Det känns trevligt, och fördomarna visar sig till viss del vara sanna, men innebär för den delen inte att olika människor kan föra trevliga samtal med varandra och förstå varann.

På södagen möts vi och går igenom redovisningen in i detalj. Äntligen känns det som att vi har något konkret att komma med och vi känner att det finns hopp om en bra och givande redovisning, om bara klassen bjuder till lite och låter fördomarna styra agernadet. För att späda på fördoms-konceptet lite extra delar vi in klassen i grupper, där likheterna mellan aktörerna och deras roller ibland är påtagliga, vilket försås är medvetet fördomsfullt och ytligt av oss, men förhoppningsvis kommer klassen att reagera och även våga dela med sig av sina egna fördomar mer, när vi "satt ribban".

Mer om redovisningsdagarna och lite bilder kommer...

Redovisningen gick bra, bättre än förväntat! Det krävdes att klassen vågade utagera sina fördomar och ta sig an sina roller för att det skulle blir lättare att diskutera efteråt, vilket den gjorde galant. Diskussionen blev även den mycket bra, tycker jag. Möjligt att vi hade velat att diskussionen kom in lite mer på djupare frågor, som om det vore bra att förbereda eleverna på mötet mellan olika kulturer mer i skolan, om "gränsöverskridning" mellan grupper och förståelse för andra grupper är väldigt viktigt för samhällets välfärd m.m. men vi är ändå nöjda.

Alla redovisningar var både roliga och intressanta, så jag är väldigt nöjd.

Bilder från redovisningarna och mer info finns på bild och visuell kultur 02 på facebook:

http://www.facebook.com/group.php?gid=360235640155&ref=mf